Eftersnack…

Jomen visst inledde herr Björkman med att betona brödraskapet och hur vi med gemensamma krafter skulle besegra motståndet i Europa. Together we stand och hallelujah, var är våra heroes? Och de kom strax och slog an nästa tema, som jag hade förutspått, passion och lust. Och Pirellis kortkort satte ribban direkt… Men det som på pappret kunde ha brunnit av åtrå och sensualism blev bara välregisserade steg runt en famlande sångare eller sångerska, djuriska rytmer blev till bakgrundsmusik utan sammanhang och jag har aldrig i mitt liv förut sett en up-and-go-blöja för vuxna, varför nu på en melodifestival..? Nej, sexet kom av sig, inte en svettdroppe så långt ögat kunde nå… Kanske berodde det på vattumannens kyla och distans, kanske var det månen i skorpionen som höll masken eller så var det jungfruns prudentlighet som la händerna stadigt på täcket. Det blev lite avslaget, helt enkelt.

Drömmen om det roliga och kvicka blev inte heller riktigt besannad. Visst var det en kul idé att låta deltagarna berätta en skojsam anekdot från sitt artistliv, men jag är i livet fortfarande, jag har inte skrattat ihjäl mig än… Man kunde också märka att programledarna hade fått tilldelat sig skojiga replikskiften, men det kändes lite stelt och ”over to you, Bob”-aktigt. Njae, det blev aldrig så där riktigt kul.

Kul var, däremot förstås, att Salem Al Fakir gick direkt till Globen – jag ska inte säga ”vad var det jag sa”, men … och till andra chansen gick mitt nästa stalltips Pain of Salvation. Nu kom visserligen Ola emellan och där har jag väl inget att skylla på, mer än att han ju är lite unstoppable när det gäller sms-tokiga småflickor – eller var det nåt annat..?

#astrologi #melodifestivalen #horoskop #2010 #eftersnack