Melodifestivalen – eftersnack

Jajamänsan! Inte för att jag tror att Anna Bergendahl är vår största chans i den internationella tävlingen, men visst är det bara gungigt, drömskt och vackert när man seglar iväg med hennes ljuva stämma? Jag tycker det är fint, riktigt fint. Så grattis, Anna, go girl!

Annars visade de internationella jurygrupperna tydligt vad som uppskattas ute i den stora världen och med tanke på att det kryllar av länder österut så borde vi ha skickat Salem. Ola och Darin låg också bra till. Men när svenska folket bestämmer blir det lite annorlunda. Och jag är helt nöjd med det valet, i alla fall, även om min inringda röst på Darin inte tog tävlingen åt det håll jag ville.

Jag pratade om rättegång, förresten, i min förhandsbedömning, men det var ju förstås jurygrupperna jag talade om – utan att veta om det..!

Men till tävlingen: Alltså, när Darin sjöng den där låten så rös jag ända upp till öronen, särskilt när han spelade ut och kastade kroppen från sida till sida. Det var så vackert så… Pernilla körde på som vanligt, men är det inte väldigt längesen vi rimmade på dimension och passion i de här sammanhangen? Jag har ingenting emot Andreas alls, faktiskt, men han ska ha låtar som snurrar lite snabbare och får en glad. Den här låten gör mig bara…ja, han sa det själv…trött. Och hur kort är den där mannen egentligen, studiomannen såg ju ut som Hulken i jämförelse. Timotej-tjejerna kanske har lite östinfluerade tongångar i sitt bidrag, men om det är öststaternas röster vi är ute efter så har vi helt glömt det smaklösa och slampiga – hemvävt med naturlig hårfärg och vardagligt smink går knappast hem. Peters framförande känns inte äkta, jag vet inte varför, men det är som att han poserar hela tiden. Kanske beror det på att inte ett enda hårstrå ligger i kors. Och gör det det, så är det planerat. Ola. Snark. Jessica gick det inte så bra för. Jag är säker på att om hon hade haft laxfärgade skinnbrallor istället för den där usla klänningen, så hade hon kunnat kasta sig på golvet vid “baby, baby, ple-e-ease” och då hade hon vunnit. Påminn mig om att jag ska börja spela cello, förresten. Jag tror inte Salem blir alltför ledsen över att han inte vann ikväll, han verkade ju inte ens glad över att vara där inledningsvis. Men han får säkert sjunga på Victorias födelsedag till sommaren igen, om inte Electric Banana Band ska köra “Maya Piraya”, förstås. Anna, som sagt, man bara glider iväg på den där låten. Men hur i allsin dar lyckades hon bli av med gitarren så snabbt?! Eller har de klippt i låten? Jag är glad att de sparade lite av Pernillas konfetti till henne i slutet, i alla fall. Saade, till sist, den är ju bara skitbra den där låten och tillräckligt spektakulär för att tilltala länderna i öster. Vad är en gammal avdankad skridskoåkare mot ett läckert hällregn på scen?

Några ord om mellanspelen till sist, där vi gamlingar först fick njuta av gammal hederlig schlager, tänk när även andra gillade våra svängiga saxofonschlagers! Med Kikki å Bettan å vandrande basgångar och dansvänliga blås. Det var tider det! Sen fick vi se den nya tidens musik och jag är bara glad att det sändes så sent så att barnen hann gå och lägga sig, för till och med jag tyckte det var otäckt med hårdrocksversionen av LaVoix. Särskilt när Marlena Erman kom in. Hu..!

Visst är det väl konstigt att operasångare pratar som de sjunger? Tur att det inte gäller även andra genrer. Tänk en hårdrockare som ska köpa en liter mjölk…eller någon som wailar att man har ringt till folktandvården.

Nåja, astrologiskt sett så gick det väl hyfsat, en av mina kandidater tog hem segern, det drömska, vackra och ljuvligt melankoliskt känslosamma.

Nu ses vi inte förrän i maj. I det här ämnet i alla fall. Tack för mig så länge, nu ska jag kolla vilken longitud och latitud Oslo ligger på…

#astrologi #melodifestivalen #horoskop #2010 #annabergendahl #eftersnack