Melodifestivalen – Stjärnornas tecken
- Astrolog Lotta Rannevid
- 11 mars 2010
- 2 min läsning

Vilka är det vi har att göra med i finalen på lördag egentligen? En rätt blandad kompott, faktiskt, med övervägande hemlighetsfulla skorpioner, ett par sällskapssjuka tvillingar, en blödig fisk, en segerhungrig vädur, en jordfast stenbock, en frisk och fläktig skytt och så ett gäng sommarbarn.
Väduren vill ju vinna och tål inte att komma sist eller ens tvåa, det finns liksom inte. Det där med att “det är inte viktigast att vinna utan att delta” är bara tjafs för den här personen. Han vill komma först, och han är förstås revanschsugen… Andreas Johnson.
Skytten gillar att gå i för stora skor och gärna ute i vildmarken. Hon gillar också att skriva andra på näsan, antingen de har bett om det eller inte, och brukar vara ett underhållande inslag i sällskap. Att ha röda sneakers till fin klänning kan kanske vara lite lagom tokigt för en skytt. Och det har ju Anna Bergendahl.
Fiskarna brukar gråta för det mesta och har svårt att ta nederlag, även om de finner sig i det illa fort. De har också en intuition som många skulle dö för. De är musikaliska och drömmer sig gärna bort. Huruvida Ola är koncentrerad eller ledsen på lördag återstår att se, men fisk är han.
Två tvillingar, förutom Mums-Mums, har vi på scenen och tvillingar brukar ta det mesta med en klackspark och hellre mingla än stanna på ett ställe och fördjupa sig i något. Kanske är de såna bakom scenen, men på scenen är de väl de mest gråtmilda vi har: Peter Jöback och Darin.
En som står stadigt på jorden mellan dansstegen är stenbocken i sällskapet, henne rubbar man inte i första taget. Och kanske är det därför hon ställer sig på scen i mogen ålder och drar fördel av sina erfarenheter. Pernilla Wahlgren är född på julafton och en envis jäkel, således.
Tre otäcka skorpioner utmanar varandra och övriga på kamp om liv och död. Det brukar de göra, skorpioner ger allt när det gäller och kan piska sig till döds hellre än att ge upp. Men märk väl: det syns inte på dom. Jag menar, kan ni se något av detta hos Jessica Andersson, Salem Al-Fakir eller Eric Saade? Nä, men bakom den lugna ytan mullrar det…
Och Timotejtjejerna då? Jamen de är ju så många och måste väl helt enkelt vara glada sommarbarn. Vi säger det.
Det vi saknar på lördag är en ordentlig jungfru som håller reda på detaljerna och städar upp om någon spiller, ett självmedvetet lejon som kräver uppslutning, en njutfull oxe som sitter still och inte kan rubbas, en oförutsägbar vattuman som sätter sig på tvären, en kräfta som gör det hemtrevligt i greenroom med lite torkade blommor och hembakat och såklart en våg, som ser till att det råder balans mellan alla delar så det inte välter över åt något håll. Men då har ni ju mig.
コメント