Ranelid-vår tids helige dåre
- Astrolog Lotta Rannevid
- 2 mars 2012
- 3 min läsning
Uppdaterat: 29 juli 2020

Jag hade verkligen tänkt att avhålla mig från att ställa Björn Ranelids horoskop. Någonstans känner jag (socionomen talar – i klartext!) att mannen får mer än vad han tål (och han tål inte så mycket) i media. Han sticker ut hakan hur långt som helst och förefaller, lustigt nog, förvånad när han åker på käftslag efter käftslag. Han är en slagpåse i media, till stor egen förskyllan, men det kändes som om det fanns nog med tyckare kring mannen. Och är det så mycket att tycka om, egentligen? Tja. Det är svårt att låta bli.
Som astrolog måste jag ju titta på horoskopet. Och jag förväntar mig mängder av planeter i egotrippade vädurens och lejonets tecken kombinerat med svårslagen självömkan och snarstuckenhet i kräftan. Men riktigt så blev det inte.
Jag har inte Ranelids födelsetid, så horoskopet kan inte bli så exakt som jag skulle önska. Jag vill heller inte gissa mig till något ascendenttecken, även om det vore rimligt att det ligger i lejonets tecken, utan jag nöjer mig med det jag ser.
Språket ligger, tack och lov, helt i fokus. Ranelid har fyra planeter i tvillingarnas tecken, bland annat kommunikationsplaneten merkurius, så att han har språkets förmåga är ställt helt utom tvivel. Att han har förmåga att använda det på ett humoristiskt sätt framgår också, men jag vet inte – hur mycket självironi har karln? Däremot är han kvick, orden kommer lätt och snabbt. Att de sen upprepas år efter år (NÄR STRANDEN DU MÖTER STRANDEN JAG OCH BLIR TILL STRANDEN VI – give me a break!) kan man inte skylla tvillingarna för. De skulle aldrig ha tålamod att bli så långrandiga.
Var kommer storvulenheten ifrån då? Ja, möjligtvis är det saturnus i lejonet som spökar. Saturnus har med auktoritet att göra och har man den planeten i lejonets tecken, då har man ganska höga tankar om sig själv som auktoritet. Man blir en lejonhanne på savannen med ambitionen att bli kung över hela världen, över alla platser där solen skiner. Och blir han inte det så känner han sig fullständigt kränkt. “Vafalls, inser ni inte min storhet?!” Å andra sidan kan saturnus minska lejonets storhetsvansinne – men det har vi inte riktigt sett, eller hur?
Sen har vi ju den här fantastiska offermentaliteten som herr Ranelid bär på. Jag kopplar den till kräftan, men kanske är den inte riktigt så sofistikerad… Ranelid har månen i fiskarna och känsligare än så kan det inte bli. Han blir fullständigt utslagen när någon gör honom illa, och det krävs inte mycket, alltså. Blir han kränkt så spelar han ut hela sitt offerregister och ser ingen utväg ut misären. Fiskar är mästare på att vara martyrer och med månen här, känslornas planet, är det offerkoftan på.
Men det är också konstnärlighet. Vi ska inte glömma Ranelids konstnärliga förmåga.
Han har allt som en sann artist ska ha: talang, genialitet och ofattbart höga tankar om sig själv. Och han är solbränd och fin i sin offerkofta…
Det han säger är ju ofta klokt, om man får lov att titta bakom kulissen Ranelid. Han påminner om de heliga dårarna i gamla Ryssland – de som underhöll människorna med sina egenheter och konstigheter, narrarna, som fick människorna, de vanliga normala, att förefalla mer normala och vanliga. Han får oss att känna oss vid våra sinnens fulla bruk. Medan han själv larmar och står i som den där byfånen vi aldrig ser till numera…
Comments