Universum explo…expanderar
- Astrolog Lotta Rannevid
- 21 okt. 2011
- 2 min läsning
I år får tre forskare nobelpriset i fysik för upptäckten att universum expanderar i en allt snabbare takt och inte, som man förut trodde, är på väg att liksom sjunka ihop igen. Och återgå till sitt ursprungliga. Det här är spännande ur många synvinklar. Den roligaste för mig, som skeptiker till vetenskap som nutidens religion, är förstås att de vetenskapliga rönen hela tiden förändras. Det man trodde igår håller inte idag och därför ska man inte alltid vara så jäkla tvärsäker. Men jag ska inte gå igång på det.
Man brukar, för att få allmänbegåvade människor att förstå, beskriva universums rörelse som en ballong som fylls med luft. The Big Bang skulle alltså vara när man sätter ballongen till munnen och blåser liv i den. (Så där brukar det aldrig gå till när jag ska blåsa upp en ballong, jag får göra åtskilliga försök innan ballongen ger ifrån sig det där härliga svoschljudet och är igång, liksom, vid det laget är jag själv lungsiktig). Så blåses universum upp och har gjort i miljarder år, lugnt och stilla, i lagom takt glider alla planeter och stjärnor ifrån varandra. Det har jag alltid tyckt var lite läskigt i sig. Ok att vi är ensamma (eventuellt) i universum, men det är ju ändå trevligt att ha några grannar, om än livlösa, såsom planeter, asteroidebälten och sånt, på nära håll. Jag har sett det som skrämmande att vi skulle bli alltmer isolerade och hänga där och dingla i tomma intet.
Men den nya teorin. Att universum inte ska gå tillbaka till den där ursprungliga formen (för där hade man ju kunnat blåsa upp ballongen igen, om det knep) utan fortsätter expandera och därtill i en rasande takt… Njae, det blir bara för mycket. För vad händer med en ballong som man blåser mer och mer och mer och mer luft i? PANG! Just det. En jäkla smäll.
Och så får man plocka fastkladdade ballongdelar över hela lägenheten efteråt. Och den där ballongen går inte att använda igen, det är en sak som är säker.
Tror jag gillade den första teorin bättre.
Men vet vem, lagom tills nästa års nobelpris har de kanske kommit på något helt nytt. Det finns ju nåt som heter strängteorin, kanske upptäcker man att universum är ett självspelande piano.
Commenti